Ett år som Karlstad-bo
För exakt ett år sedan åkte jag och Bea med ett lass av mina saker till Karlstad. Vi köade på KBAB och när det väl var min tur så fick jag nycklarna till Mellqvistgatan 7, min första lägenhet. En månad tidigare hade lägenheterna släppts och mitt i all panik om var man skulle bo och vilken hyra man var villig att betala så bestämde jag mig för att läget var det viktigaste, jag ville vara nära stadens kärna. Herrhagen och den lilla lägenheten på 20 kvm för 4000 kr/månaden blev kompromissen.
Väl framme vid Mellqvistgatan, såg vi att utanför porten så stod det: S.Mattson vid mitt lägenhetsnummer, den känslan. Framme vid dörren, satte jag nyckeln i låset och kände pirret i magen. Jag hade ingen aning om hur det såg ut, hade bara fått veta hur planlösningen var. Med en sista blick på Bea, vred jag om nyckeln och öppnade dörren.
Jag välkomnades av lukten av nybyggt/papp, vilket är en lukt jag fortfarande känner av ibland. Lägenheten var fräsch, riktigt fin minus några borrhål och en tapet som sjöng på sista refrängen. Jag hade förväntat mig det värsta, men blev glatt överraskad. Visst, storleken var väl inte den bästa men det skulle nog gå. Badrummet och köket var nytt samt att det fanns en riktig spis med ugn och spisplattor, det var ingen kokplatta eller pentry, vilket för mig är enormt viktigt.
Bea och jag skrattade åt det lilla rummet som skulle vara mitt sovrum och vardagsrum. Rummet hade högt i tak och ett enormt stort fönster så trots den lilla storleken slogs jag av hur luftig rummet kändes.
Vi började packa in mina saker i den lilla lägenheten och mitt i allt kaos tog jag ett kort på Bea medan hon plockade med mina saker. Känslan som jag hade då kommer jag så väl ihåg.
Där står en av mina bästa vänner, som erbjudit sig att hjälpa mig utan att jag ens frågat och här står vi, i min första lägenhet. Lägenheten kanske inte är så mycket att jubla över, men den är min och inflytten är bara ett av alla minnen som jag kommer skapa här inne. Och så rätt jag hade, redan nu har jag så många minnen ifrån de små 20 kvm, minnen med mina gamla och nya vänner samt med min familj och övriga som tittat förbi.
Dock måste nog det finaste med lägenheten vara att jag aldrig haft ett bråk där inne, aldrig haft ett tjafs med någon inom mina 20 kvm. Det kanske visar vilken symbol en nystart är, att flytta till en ny stad, börja en ny utbildning, finna nya vänner och börja ett nytt liv - vilken enormt god påverkan det kan ha. Så att jag för ett år sedan vred om nyckeln till Mellqvistgatan 7 var nog början på min resa, på mitt nya liv och allt jag kan säga är att so far, so good.