En av de finaste dagarna
Kan inte förstå att det gått 300 dagar sedan studenten. Det kändes som det var nyss vi alla studenter stod i trappuppgången till Silvergrytan och sjöng studentsånger så det ekade i hela korridoren. Hur min nervositet för talet jag skulle hålla ökade samtidigt som jag såg hur hela skolgården fylldes av plakat, blommor, vänner och familj. Kommer aldrig glömma känslan när Erling ropade ut alla klasserna och finaste SP3 ropades ut sist. Namnen gick förbi...Alexander Larsson, Cornelia Lindbäck.....Stéphanie Mattson...osv.
Till slut stod vi allihopa där ute, alla studenter från avgångsklassen 2013. Med nervositeten upp i halsen så höll jag avgångstalet. Kommer så väl ihåg hur alla skrattade till när jag berättade hur jag i panik, natten innan vid kl 2 skrivit klart talet. Stundvis kollade jag upp, såg några bekanta ansikten le mot mig nickande. Avslutningsvis sa jag: Med mina sista ord avslutar jag vår gymnasietid, som en påminnelse om vad vi kan åstadkomma.
Futurum nobi est - Framtiden är vår