Traditionen lever vidare

Idag så spelar mina kusiner fotbolls-cup för Grythyttans IF. Blir så sjukt nostalgisk, kommer så väl ihåg känslan av att bära de gula kläderna med siffran 6 på ryggen. Men nu så är det mina två favorittjejer som bär upp de gula kläderna och jag blir så himla stolt. De spelar en sport som jag, deras pappa och deras farfar (min morfar) älskar.
 
När jag var i deras ålder så fanns det inte ens ett tjejlag, jag spelade med killarna tills jag var 10-11 och jag kommer så väl ihåg mitt första mål. Jag sprang som bara den, gjorde tunnel på ena backen och sedan fintade jag den andra för att sedan skjuta och resultatet blev rätt in i mål, visst inget sånt där rätt i krysset mål utan mer en glidare längs med marken. Men det var ett mål, mitt första mål, enda tjejen i laget och jag gjorde mål - den känslan. 
 
Förhoppningsvis så kommer tjejerna spela fotboll länge så jag hinner gå på många matcher och stå där och heja på dom! Sedan huruvida deras spelförmåga är spelar faktiskt ingen roll, det viktigaste är kärleken till sporten och för min del kommer den kärleken aldrig att försvinna. En gång fotbollsspelare, alltid fotbollsspelare.